Seniorbio

TA'R

Den fantastiska skådespelaren Cate Blanchett i en fallstudie av Lydia Tár,  en världskänd kompositör och dirigent som kommer att bli den första kvinnliga chefdirigenten för en stor tysk orkester. Men alla är inte entusiastiska över henne, och hon utsätts för mycket press från sin omgivning. Hyllad och beundrad tills anklagelser ger en annan bild av henne. 

Det börjar med ord. Massvis med ord. Den fortsätter med frågor. Blir mer och mer skissartad. Färre ord, mer berättande i bilder och ljud. Istället för att se folk prata om musik och kompositörer dras vi in i repetitionernas klanger. Orkestern ska spela in Mahlers femte.
Men något har hänt. En tidigare elev känner sig avvisad och har förgäves försökt få kontakt. Bit för bit får vi som tittar veta mer, men inte allt. Lydia Tár blir anklagad för att sexuellt ha utnyttjat kvinnliga elever, men svarar att det är lögn.

Berättelsen går från inledningens långa förklaringar till hastiga glimtar. Gåtor. Antydningar, ibland i thrillerform. Berättandet splittras i takt med huvudpersonen. Hon hör ljud som gör henne osäker och ängslig, men kör sin hårda stil som maestro. Hennes närmaste reagerar. Sharon är försteviolinist i orkestern, och ser alltmer oroligt på Lydia.
Djärvt filmberättande som tar god tid på sig. (Aftonbladet ⭐️⭐️⭐️⭐️)

Andra tycker:  ”Tár” är ett lågmält och bitvis ganska tråkigt musikaliskt drama. Dock lyfter Cate Blanchetts fantastiska gestaltning av den framstående kompositören Lydia Tár filmen och upplevelsen. Hon är helt magnifik, och jag kan inte minnas när senast någon strålade så starkt. Att det som sägs är värt att lyssnas på, och att Blanchett är i sitt esse räcker inte, eftersom scenen är så fruktansvärt trist och utdragen. Den orsakar en uppförsbacke direkt från start. Tár” är en klassiskt tidlös, konstnärlig film som kommer förföra delar av publiken och lämna resten hålögt gäspande. Själv hamnar jag någonstans i mitten. (Moviezine ⭐️⭐️⭐️)

Silja Sahlgren- Fodstad : Cate Blanchett spelar en framgångsrik dirigent i ett drama som utmanar, fascinerar och imponerar. En film om kreativitet, makt och manipulation. Var går gränsen mellan genialisk och bestialisk? 

Lydia Tár är en maktmänniska beredd att manipulera sin omvärld tills den är i samklang med hennes egna intentioner. Det här får alla i hennes närhet erfara, alla från assistenten Francesca (Noémie Merlant) till orkestermedlemmar och andra kolleger. Lydia drar sig inte för att visa sin styrka. Inte i några sammanhang.

Med en spellängd på två timmar och fyrtiofem minuter hör Tár till skaran filmer vars regissörer inte skäms för att ta gott om tid på sig.
I det här fallet är längden både motiverad och väl använd. Det krävs helt enkelt ett visst mått av tid för att vi som åskådare skall kunna komma under huden på Lydia - bli en del av hennes andning.

Vid sidan av entusiastiska hyllningar och sex Oscarsnomineringar (tyvärr ingen Oscar) har Tár också gett upphov till ilskna kommentarer.
Oberoende av hur man väljer att tolka filmen så är en sak klar: Tár lämnar ingen oberörd. (Yle/Silja Sahlgren- Fodstad)

Recensionerna är delvis motstridiga. DN skriver: Sällan har en amerikansk film väckt så motstridiga känslor. Med hjälp av en i minsta gest och blick strålande Cate Blanchett titelrollen - och en i övrigt perfekt kalibrerad rollbesättningen - vill Todd Field något annat och betydligt modigare än att skildra en kvinna som lyckats bryta igenom det omtalade glastaket........Inte minst vill Field skildra hur musik i sin bästa formväcker kärlek hos åhöraren, för att inte säga ren åtrå till den som behärskar sitt instrument. (DN)

Regi: Todd Field
Tid: 2,5 h (OBS!)

Seniorbio den 29.3 kl 15 och som vanligt på Finnkino på Köpmansgatan. Biljetter a 7,50 euro som köps i biljettkassan från kl 14. Onumrerade platser. Anmäl dig i kommentarfältet nedan.

Hoppas vi ses!
Margita